Skärtorsdag

Bästaste sättet att avsluta en arbets/skolvecka. 

Fler Cosmopolitans till folket!

Nu ska jag nog laga mat snart. Hejdå.

Batiklördag

Loa sa för några veckor sedan "hönni, kan vi inte göra batik på lördag???".
Nå, idag hade vi alla tid och gjorde faktiskt det.
Och eftersom jag var den enda som gjort batik sedan 4H-lägret när vi var små så fick jag vara experten. Okej, hrm.

Jag bestämde mig för att göra mig ett nytt linne till sommaren, för det behöver man alltid! Hittar jag sedan några fler med bra passform så kommer jag ju lätt göra batik fler gånger också! Men i alla fall, jag tog detta enkla linne från H&M och knöt en massa snören runt det.

Slutligen såg det ut lite som en stoppad korv, och det är ju alltid en bra look.
För övrigt så har jag ännu inte hittat något bra snöre här hemma, jutesnöre var tydligen inte heller någon hitt för det hårade av sig något fruktansvärt när det tvättades.

Nu gjorde vi inte bara vanlig knytbatik, utan även ombrefärgning, eller doppbatik som man kan kalla det.
När man blött hela tröjan, eller linnet, eller whatever, så doppar man helt enkelt ner så mycket man vill ha färgat i färgen. Sen låter man den änden ligga kvar i cirka 20 minuter.
Eftersom tyget är blött så sugs liksom färgen uppåt, i det tyget som inte ligger i färgen. Så där blir liksom som en övergång till det vita. Eller vilken färg tyget nu hade från början.



Där blev några naturliga pauser under arbetes gång, så då passade vi självklart på att umgås ordentligt. *host*

Och sedan så kan jag ju säga att handskar kan vara en väldigt bra grej när man sysslar med sånt här. Det kom ju inte jag på förrens det var för sent, eller rättare sagt så insåg jag inte att det behövdes fast jag inte stoppade händerna i färgen. Det skvätter och man pillar lite här och var och så plötsligt ser man ut såhär. Och detta är inte det slutgiltiga resultatet heller, mina händer ser betydligt värre ut nu.

Här är Loas färgobjekt, två tröjor, ett par gamla shorts och tre kuddfodral. Och då använde vi svart och blå färg, uppenbarligen. Mycket bra resultat måste jag säga, det traditionella batikmönstret blev verkligen klockrent. 

Sen blev där ju en liten hög av snöre också, när vi väl klippt upp allt. Ser ut som ett riktigt råttbo.

Men här då resultatet av mitt enkla H&M-linne, jag är mäkta nöjd måste jag säga. Sen blev där ju en sån snygg ryggradsliknande grej bak på det, eftersom jag började där framme och sen bara knöt bakåt. Istället för att göra en cirkel fram, och en bak. Ja, nöjd är jag helt enkelt!

Sen så gjorde jag doppbatik med ett annat linne med, i svart färg istället för blå. Enda grejen jag inte riktigt tänkte på här var att jag borde ha hällt efterbehandlingen i en spann med varmvatten och tvättat den färgade änden för sig, innan jag slängde in det hela i tvättmaskinen. Därför är nu det vita inte helt vitt, men det gör inte mig så mycket egentligen. Vitt har ju en ovana att inte hålla sig vitt ändå.
Sen så blev där ju några fläckar där det inte skulle vara några fläckar, men det skyller jag på handskarna. Eller bristen på handskar, man borde ha bytt handskar varje gång man skulle ta i något. 

Men man lever och lär!

Slutligen, ett sista linne. Eller topp, eller något. Även detta från H&M. Problemet med denna toppen var att den inte var i något naturligt material. Det vill säga, inte bomull, linne eller viskos. Och då ska man ha i ättika och inte salt i färgen. Vad ättikan och saltet gör har jag ingen aning, mer än att det ska vara så enligt instruktionerna till färgen. Nå, nu skulle jag färga en massa bomullsgrejer i denna bläckgröna färgen. Fast de slutade som mörkblå ändå, så märktes ingen större skillnad.
Men jag hällde alltså salt i färgen, fast jag ville doppfärga även denna icke-naturligt-material-topp i färgen.
Så färgen tog helt enkelt inte ordentligt. Men det blev ändå lite effekt. 

Får se om jag nöjer mig med detta, annars får jag helt enkelt färga om hela grejen!

Men det var våran batik/vindrickarlördag. Borde göra oftare ^^

Trevlig post

Igår fick jag post. Det visade sig vara ganska trevlig post faktiskt, för det var ett litet litet paket.
I och för sig är det ju roligt bara att få ett paket, vilket paket som helst. Men detta visade sig vara lite extra kul för det visade sig innehålla mitt sprillans nya senilsnöre från Wishes and Stars.

Nu måste jag bara hitta de perfekta solglasögonen att fästa snöret i, vill ha några med lite mer färg än de som är på bilden. Vi får se vad jag hittar!

Karate Kid x3

När man hör Karate Kid så är det väl antingen originalet från -84 eller re-maken från 2010 som man kommer att tänka på. Och konstigt vore väl annat, båda filmerna är ju riktigt riktigt bra. 

Men om vi börjar med den första filmen, originalet så att säga, The Karate Kid från 1984. För den som inte har sett den (!) så får jag väl börja med att dra storyn lite snabbt.
Daniel är en ung kille som precis flyttat till Reseda med sin mamma. Han har svårt att finna sig till rätta och råkar stöta sig med den tuffa killen vilket slutar med att han får storstryk. Då räddas han plötsligt av den snälle mr Miyagi, vaktmästaren i huset där han bor. Long story short, mr Miyagi tar sig an Daniel och lovar att lära honom karate, med hjälp av vissa ovanliga metoder. 

Jag har så svårt att sätta ord på varför denna filmen är så bra, men jag tror att det framförallt är mr Miyagi som gör det. Det är en sån skön snubbe, som med sin brutna engelska och roliga undervisningsmetoder får allt att verka bättre. Han skrattar lite och ger sen samma order igen. 

Sen är jag ju rent generellt väldigt förtjust i karate och kung fu filmer så. Det spelar väl också in. 

Men låt oss gå vidare till The Next Karate Kid, från -94. Detta är ju då inte den andra filmen i ordningen, snarare den fjärde. Men det är den nästa med en ny karate kid, en ny karaktär och skådis. 

Denna gången så är det en tjej som får chansen att lära sig av mr Miyagi, nämnligen Hilary Swank. Eller Julie som karaktären heter.
Nå, eftersom det är en tjej så måste hon ju självklart vara lite mer neurotisk och ha lite mer problem. Men på det stora hela så är det en väldigt bra tjej, om än väldigt förbannad. 

Åter igen är det ju då som sagt mr Miyagi som är läraren, denna gången är han dock en vän till Julies morfar och besöker Boston när han blir inbjuden till Julies hem på middag. Väl där erbjuder han sig att ta hand om Julie när mormodern hastigt måste resa iväg, vilket inte är den lättaste saken kanske.

Igen, long story short, på Julies skola finns där någon sorts elit-grupp som ska hjälpa till att hålla ordning ( grymt läskig grupp för övrigt) och en av killarna i gruppen är aningen närgången. Julie hamnar i trubbel och mr Miyagi tar henne med sig för att lära henne tålamod, disciplin och karate. 

Men okej, The Karate Kid 2.0, från 2010.

Ännu mer nyskapande här, i och för sig ingen tjej, men en svart kille den här gången!

Den här gången så har vi ingen mr Miyagi, det är väl den största skillnaden egentligen. Istället så har vi mr Han, även han vaktmästare. Och istället för en japan så är han kines. Och istället för att filmen ska utspela sig i USA så har här unge Dre och hans mamma flyttat till Peking, på grund av mammans jobb. Dre är måttligt förtjust i detta och hamnar (självklart) i slagsmål. 

Och självklart så hjälper mr Han honom ur problemen och självklart slutar det med att han lär Dre karate. 

Men det är ju en re-make av originalet från -84, så det är inte så konstigt att den är mer eller mindre likadan. Fast jag måste säga att jag tycker Jaden Smith är en bättre skådis än Ralph Macchio någonsin var. Och så är jag ett väldigt stort Jackie Chan-fan också, så jag tar mr Han framför mr Miyagi nästan vilken dag som helst.

Finns där något mer jag har att säga om dessa filmerna? Nae, kan jag väl inte direkt påstå, mer än att man definitivt borde se dem minst en gång. Och att sista filmen, från 2010, är en film man kan se mer än en gång, definitivt. 

Definitivt, definitivt, definitivt.

Ångestdämpande

Sekunderna innan vi fick våra tentor idag var nog bland de värsta jag varit med om. Vi satt som på nålar allihopa, och Sofia höll verkligen på att bryta ihop. Ja, jag också.
Så delade läraren ut proven och tro tusan, jag hade klarat det! Och Sofia också för den delen, hon hade högre betyg än mig till och med.

Så det var phonetics-tentan. Nu är det bara grammatiken på fredagen. Och sen i och för sig lite annat också, innan kursen är slut. Men phonetics är klart!!

Ångest

Är det bara jag som har ångest? Ärligt talat bryr jag mig inte nämnvärt. Det är galet så självupptagen man blir av det. Men när man är så uppfylld av hur jobbigt allting är för en själv är det rysligt svårt att ens tänka på att någon annan kan ha det lika illa eller ens värre.
Visst, min ångest är baserad på sådana i-landsproblem som att till exempel skolan är jobbig. Men det gör det väl inte lättare för mig att barnen i Afrika inte får gå i skolan?

Just nu borde jag sätta mig ner och ta tag i den där jävra grammatiken som ligger och bränner på köksbordet. Men det går bara inte.
Jag sätter mig ner, plockar upp papperna. Tänker att nu jävrar bara gör jag det! Men sen tar det stopp. Läser igenom beskrivningen på uppgiften och inser åter igen att jag inte har en aning om vad ett Main Verb, Auxiliary Verb eller Possessive Pronoun är.
Så jag läser igenom mina anteckningar, anteckningarna jag själv har satt i pränt under en föreläsning där jag lyssnade på vart enda ord. Och känner mig ännu mer blåst.
Sedan åter igen slåss jag av tanken: Varför i hela Guds Gröna Värld ska jag kunna detta?!
Och så reser jag mig och känner mig som en riktig slacker.

Nä, etiketterna säger allt: Helvete, Skola, Livet.

Lördag lördag

Idag har jag varit på Möbelmagasinet i Hanaskog tillsammans med Alex.
Vi hittade väldigt mycket roligt, bland annat ett riktigt fint fat, en riktigt ful bricka, och en cool gammal Super8-kamera.
Och lite annat kul.

Uppdatering: Sitter hos min kusin Ewa, har ätit soppa och sjunger nu allt jag orkar tillsammans med syskonen bland annat. 

Tänkte försöka hinna hem till Lisa och Robin innan Melodifestivalen börjar .

Dagens Citat

"Please take my power to vote away, 
I am a mere woman and my uterus control me."

My Grammar and Literature professor Maria on the subject of feminism.

Torsdagsnytt

Jag är alldeles slut i rutan just nu, så tänkte slå igen och ta mig en dusch. Fast först tänkte jag visa vad jag jobbat på och vad min syster och svåger gav mig i födelsedagspresent.

Först så satte jag upp den fina Scratch Mapen på min dörr, och skrapade fram alla länder jag varit i. 

Insåg sedan lite deprimerat att det inte är så många. 

Förhoppningsvis så kommer jag kunna skrapa av ytterliggare något innan årets slut!

Slutligen så jobbade jag på mitt senaste projekt (och brottades med min kära Viking Lily). 

Det är då uppenbarligen en förre detta flanellskjorta som jag slaktat och byggt om en aning. Fast jag har inte riktigt löst mitt lilla problem med kragen, dels blev den lite sne och sen så vill jag inte sy rakt över den när jag sätter i fodret... Vi får se, jag ska klura på den liite till.

Svära och sånt

Har blivit en hel del svordomar i afton..

Först så var den nya prylen jag köpt till min symaskin, för att den gamla gick sönder, fel sorts pryl. Så fick gå lite MacGyver på den och tvinga den lite. Så den sitter på, fast det är inte riktigt rätt... Får se hur länge det funkar.

Efter det så bröt jag först en nål, sedan en andra, medans jag färdigställde tygpåsen jag jobbade på när maskinen gick sönder sist. Kul grej!

När jag slutligen avslutat tygpåsen (som för övrigt far skulle ha) så satte jag mig med grammatikläxan. Det var ju intressant också! Först så missförstod jag vad det var jag skulle göra, och när jag för förstod typ vad jag skulle göra så kunde jag inte hitta det i boken. Och eftersom jag bara hade en vag aning om vad det var jag skulle göra så blev ju möjligheterna att lösa uppgiften ganska begränsade.
Lyckligtvis var jag tydligen inte ensam om att inte förstå ett dugg. Ganska skönt faktiskt.

Här är i alla fall påsen jag blev klar med idag. Har en ny på gång som är lite udda, får se hur det går med den.

Men ja, far har snackat om att han vill ha en påse att bära körpärmarna i, en stor nog för alla pärmarna samtidigt. Nåväl. Och när han han ändå var igång och beställde så ville han ha en innerficka också, med plats för hans glasögon och någon penna.
Sagt och gjort, innerficka blev det, med plats för två pennor! Sen att man kan vända påsen ut och in om man vill är ju en lite kul grej.

Vi drar till Malmö

Eller vi drog till Malmö, i alla fall. Och såg The Killers på arenan. Det var magnifikt!
Har inte funderat på det så noga förr men det är ena riktigt duktiga musiker i det bandet. Gitarristen är nästan i en klass för sig, trummisen är riktigt skön och ja, sångaren är ju rent otrolig. Och basisten, han är ju vad man kan förvänta sig i det umgänget.

På tal om umgänge, mitt umgänge för kvällen var riktigt fint.

Loa. Lisa och Robin.

Annika, Loa och Lisa. 

Förbandet hette Louis XIV, även de amerikanare. 

Helt okej, påminde mig om typ The Kooks, fast inte lika glada ^^

För övrigt så har vi kommit fram till vad jag ska bli när jag blir stor. 

En ljustekniker som får sitta högt uppe i en rigg och rikta strålkastarna för hand. 

Verkar vara ganska så spännande tyckte vi.

Men slutligen så äntrade The Killers scenen, med ljuset fortfarande tänt i lokalen. Kändes lite lustigt först, men man kunde ju se ordentligt så det var ju bra. Sen när låten tog slut så slocknade allt bara. 

Riktigt jävra fräckt. Sen så började nästa låt och strålkastarna började tändas igen.

Sen så var det bara en fullständigt otrolig ljusshow.

Och vi dansade!

Klapp klapp klapp.

The End.

Sen så vart jag för snål för att köpa en Tshirt innan konserten (eftersom jag tycker 300 spänn för en tshirt är lite onödigt). Fast när vi stod i den långa långa långa kön att köpa tågbiljett hem så kom där en försäljare förbi kön som ropade ut "The Last One, the very Last tshirt, only 50 kronor!". 

Så, vem vet om det vart en knock-off, och vem bryr sig? Jag fick tag i en tröja, om det var ju kul.

Slutligen kom vi på tåget och kunde åka hem. 

Så glada var vi då.