torsdag 13 februari 2014

Thor: The Dark World

Marvels är tillbaka!  Med en alldeles sprillans fin Thor-film. Thor: The Dark World heter den, och den utspelar sig mindre på jorden och mer i Asgard där mörkret sprider sig.
Karaktären Thor (som spelas utav en av de underbara bröderna Hemsworth, nämnligen Chris) är lite mer mänsklig i denna filmen, vilket han inte riktigt var i den första. Thor har börjat lära sig The Ways of Earth lite och är ju dessutom kär i Jane Foster (spelad av fantastiska Natalie Portman), vilket ger honom lite mer ödmjukhet. Även om han fortfarande är badass.


Där finns egentligen inte så mycket att säga om den här filmen, eller någon annan Marvels-film. De bara är liksom, superhjältarna är superbra och Marvels Universum är super det också. Jag saknar dock mer mångfald, upplägget är väldigt homogent. Hjältarna är vita, hetro män, utan uppehåll. Kan man komma över den detaljen så är det en bra film. Om det är något man stör sig på så blir det ett gäng tradiga filmer.


Det är en svår film att beskriva utan att spoila, och just nu har jag väldigt svårt att hantera hur ojämn den är. Där är Thor, hans far och bror, Thors polare på kanske 4 grabbar och en tjej samt Thors mamma. Det är liksom upplägget, drygt 7 killar och 2 kvinnor. Så killarna vann. Ovanligt.


Uppenbarligen storfailar denna filmen på Bechdeltestet. Jag menar, visst pratar Jane Foster med dels sin assistent Darcy och dels med gudinnan Frigga, men då är det mestadels om olika män. De få konversationer som inte direkt rör männen i deras liv är ändå inte särskilt innehållsrika.

Bara det faktum att det var mer eller mindre omöjligt att hitta bilder som porträtterade Jane som en aktiv karaktär säger en del om hennes roll i filmen också. Varendaste bild jag kunde finna bestod av en passiv Jane som beskyddas av Thor för det mesta, men även av Loke. Detta stör mig, för hon är ingen passiv karaktär, hon är minst lika tuff som Thor. Det är bara det att hon inte har hans kroppsstyrka eller kön.

Där finns exempel på kraftfulla karaktärer, män, kvinnor och allt där emellan i alla storlekar så det är uppenbarligen inte omöjligt att skapa dem. Och Jane var en hyfsat aktiv karaktär i förra filmen, varför trycka ner henne i skorna?

torsdag 6 februari 2014

Jag har blivit med

lägenhet!
Jag vann min sju och dag på lotto (även känt som Boplats Syd) och kommer imorgon dag skriva på kontrakt för en studentetta på Rönnen. Ni skulle sett mig, jag skuttade runt som en tossing här hemma.


Det var så galet, för jag hade precis loggat in på Boplats för att se om där kommit in något nytt. Sen så såg jag att jag helt plötsligt hade hamnat främst i kön på en lägenhet som jag börjat som 8:a på.

Blev därför även hyfsat chockad när telefonen ringde och det var MKB som erbjöd mig lägenheten. Jag höll på att smälla av. Så nu är jag ganska lycklig, firade med att laga korvstroganoff.


Inte en dålig, tidig födelsedagspresent det här inte!

En önskelista

Jag fyller, som bekant, år ganska så snart. Och eftersom jag tycker det är roligt att fylla år och att göra listor, så har jag gjort mig en önskelista, för att jag kan.

En Mumin-fiskars sax med Sniff på. 
Dock säger mor att saxar och knivar ska man inte ge bort i gåva för då klipper man av vänskapsbanden. Så får väl köpa den själv.


För att fortsätta på Muminspåret: muggar! Var inne på Kristallen idag och hittade dessa tre som jag blev förtjust i. Sedan tidigare har jag en med Muminmamma, en med Stinky, en med Lilla My och hennes familj och en med polismästaren. Men 4 muggar är ju inte särskilt mycket, så jag vill samla på mig fler.

Men det är konstigt, för jag var övertygad om att jag hade fler. 

Sedan skulle jag också vilja ha ett presentkort på Elgiganten, eftersom jag behöver köpa en hårfön, en micro och en dammsugare. Bra att ha. 

Även ett presentkort på IKEA hade suttit fint just nu, så jag kan köpa lite nya tyger och annat bra att ha. Här är ett tyg jag gillar, till exempel.

Något jag behöver är en ny ansiktskräm, då den jag hade tog slut. Vitamin E från The Body Shop är min favorit, den bara försvinner efter att du använt den så huden blir bara len och inte ett dugg fettig. Utmärkt om man ska ha på smink (vilket jag i och för sig inte har så ofta).

Så vill jag också ha mig en ny handväska. Det måste inte vara just en sådan här (även om det är väldigt, väldigt, väldigt stilig) utan det viktigaste är att den är snygg, funktionell och att jag får plats med min apstora plånbok i den utan problem.

Jag har ju en egentligen. Men den tänker jag mer på i imperfekt eftersom halva spännet på den numera saknas och väskan inte går att hålla stängd. Så egentligen vill jag få min gamla väska fixad, men går inte det så behöver jag ju en ny.


Det var nog det, en hyfsat utförlig, rimlig och överkomlig önskelista om jag får säga det själv. Och det får jag ju.

onsdag 5 februari 2014

Tomorrow, When the War Began

Tomorrow, When the War Began är en film om baserar sig på första boken i en serie på 7 böcker. Till min stora sorg så har de aldrig gjort en uppföljare. Bokserien (och därmed även filmen) utspelar sig i Australien och huvudkaraktärerna är 7 tonåringar som gett sig ut för att campa i bushen över en storhelg. Några är stadsbor och några är från olika farmar utanför staden.

Under deras campingtripp så invaderas Australien av en icke namngiven fiende som tar alla deras familjer till fånga, så när de återvänder till civilisationen så finner de övergivna djur och gårdar.



Det är en intressant blandning karaktärer, de lättsamma, fnittriga, de djupa, eftertänksamma, de jordnära och de spirituella. Mestadels så följer vi Ellie (spelad av Caitlin Stasey) som var den som från början kläckte idén om campingturen. Hon är uppvuxen på en farm och är en riktig lantis.

Förvandlingen som sker med ungdomarna är ganska intressant att se, hur de går från vanliga, oskyldiga tonåringar till att bli gerillakrigare på hög nivå. Även förhållandena mellan karaktärerna förändras allt som de växer.


Jag gillar filmen, antagligen väldigt mycket på grund av att jag älskar böckerna så. Men det är ändå en bra film som är riktigt rolig med jämna mellanrum och riktigt allvarlig andra gånger. Det är en film jag kanske inte kan kolla på flera gånger i månaden, men kanske ett par gånger om året? Säkert.

Jag skulle säga att filmen fixar Bechdeltestet med marginal, även om tjejerna pratar om killar en del så är det inte det enda som diskuteras.